fairytale

Jag är som jag är av olika anledningar, jag bryr mig om mina vänner och familj. men nya personer har jag svårt för. Främst för att jag inte gillar att bli sårad eller lämnad, för hur man än vrider och vänder på det så försvinner alltid folk vare sig man vill det eller inte. Du fick mig att öppna mig på två sek, jag kände att jag kunde lita på dig vilket är väldigt ovanligt då jag endast litar på ett fåtal personer och inte gillar att berätta saker om mig själv för.  En dålig sak kom ut från min mun och du valde att vända och gå därifrån. jag vet inte om det säger mer om dig än vad det gör om mig. Men jag antar att det är lättast så, att vända på klacken och slippa ta konsekvenser, du är i en jobbig period, jag har också vart där, men det hjälper inte att stänga folk ute då, att brusa upp för minsta lilla grej jag är som jag är, fråga mina vänner liksom. Det går inte att ändra på mig. jag trivs med mig själv. och jag trivdes med dig på något sätt. men visst, ta den lätta vägen och gå istället för att ta dig i kragen och lära känna mig istället. men som sagt det är ju mycket jobb och kommer ta energi då jag är lite speciell. men som du sa, bara för att man är speciell och inte som alla andra så behöver inte det vara något dåligt. vad hände med det?